En riktigt bra spellista

KBR, 2019-06-19

Jag har lyssnat på Unreleased songs x 1.50 (2009-2015) av artisten Verazza. Låtarna är släppta i snabbare versioner än originalen, och som ett fan av ösig musik tycker jag det nya tempot är helt lagom.

Verazza är en artist i sin helt egen genre. Är det elektroniskt? Är det rock? Är det "artsy"? Lämna de stela etiketterna och lyssna istället. Hennes låtar innehåller mycket text där man inte känner av några direkta klyschor och inte heller hinner snappa upp allt som sägs vid första lyssningen, vilket gör att man kan lyssna om och om igen. Verazza är språkligt och musikaliskt begåvad och lyckas fånga all sin talang i musiken hon skapar. Musiken är fångig (catchy) men aldrig tjatig, eftersom det alltid händer nya saker: instrument tillkommer eller bortfaller, tonarter byts och struktur totalförändras. Ändå har många av låtarna en subtil hitkvalité, som kan tyckas undangömd för den tråkiga normlyssnaren, men uppenbar för den vana lyssnaren. Det är lekfullt, svängigt och annorlunda!

1. Trading Roses:
Härliga tempobyten! Låten är tack vare tempohöjningen oerhört peppig och snabb och den ger också en bra inblick i vem Verazza är och vad hon gör. Det är glatt och dynamiskt, saker sker ständigt och det hela är superhärligt att ta del av. Jag får lågstadiediscovibbar, vilket gör att låten måste ha något uns av sent 90-tal eller tidigt 00-tal i sig. Är det syntarna? Är det tempot? Är det melodierna? Jag vet inte riktigt. Skriv i kommentarsfältet om du vet.

2. Entering the Wrong Dream:
Gillar introt med pyskotiskt monotont rabblande, och gillar resten av låten. Någon form av vers-refräng-struktur finns, men det tas ständigt steg utanför den. Coola syntar, cool sång, coolt i allmänhet.

3. Like a Trick:
Så härlig låt, som jag skulle sammanfatta som "fulsnygg", då vissa instrument låter oklara och oväntade men ändå helt rätt. Stämningen sätts framför allt av saxofonen som dundrar fram vid sidan av de mer finstämmiga syntarna och energiska trummorna. Verazza är kreativ med sångmelodierna som ofta går nya vägar medan grundmelodin håller sig lik genom nästan hela låten. En av mina favoritlåtar på spellistan.

4. Smile When You're Still Sane:
Konstig och härlig låt med ett blipbloppigt sound som för en till en härligare plats än där man för tillfället är. En verkligt mysig låt full av melodier, med gulliga refränger gjorda av barn, sångare som kommunicerar med och ifrågasätter varandra, och en stil som påminner lite om japansk popmusik - kanske är det lättsmältheten och gulligheten som gör detta, och det faktum att japanska popstjärnor av någon anledning ska låta som barn. En toppenlåt med många olika delar att tycka om på sina egna sätt.

5. Mainstream Communication:
Mainstream Communication har en dyster ton och svänger gött. Och vem har någonsin klagat på ett snyggt saxofonsolo? Någon minut in sker jazz under några sekunder vilket visar på Verazzas kreativitet och gränslöshet. Vad som helst kan hända! Vem bryr sig om vad du tror och vill ska hända härnäst?

6. Supply and Demand:
Jag har svårt att placera den här låten då den inte låter som så mycket annat. Man skulle kunna säga att det är en blandning av flera stilar, eller en helt egen stil. Generellt sett är Verazza svår att placera, vill man jämföra henne med någon måste man hitta en annan artist som också gör något helt eget. Och när man inte kan jämföras med någon annan än en unik artist så är man en unik artist själv, och på en god väg att nå det slutgiltiga målet för alla unika artister: att bli jämförd med Björk. Då vet man att man har något som absolut ingen annan har.

7. Have we seen the wonders that will wipe us out:
Fin låt, och tillräckligt intressant i grunden för att fungera som akustisk pianolåt. Så många ensamma personer framför piano man sett inte leverera, då de inte kunnat hantera enkelheten i en pianolåt. Här ligger låtens storhet i själva melodin och hade kunnat funka i vilken annan instrumentsättning som helst.

8. Polemical Silence:
Polemical Silence låter drömsk och är dynamiskt välgjord. Det känns teatraliskt och dramatiskt, och som i många andra Verazza-låtar får man nästan två eller fler låtar i samma låt. Mycket härlig!

"Unreleased songs x 1.50 (2009-2015)" är tyvärr inte med och kandiderar till min topp 10-lista över album, men det är för att det är en spellista och inget album. Det är definitivt min nuvarande favoritspellista!